Av Nina Jansdotter
Många drömmer om att bli artister av olika slag och att få stå på scen. Denna värld i rampljuset har definitivt både bak- och framsidor. Här är en intervju med Linda Frithiof, vars artistnamn är Elinda. Hon delar med sig av hur det kom sig att hon till slut vågade satsa på sin solokarriär.
Linda berättar att hon är en av de som har haft förmånen att försörja sig på sin talang som sångerska. Hennes grundkänsla har alltid varit att om någon annan kan så kan hon med, om hon bara övar tillräckligt mycket.
• Med den inställningen utsatte jag mig för alla möjliga spännande situationer. Tjatade mig in på en audition vilket ledde till jobb och ett helt nätverk av kontakter. Det ena jobbet avlöste det andra. Jag behövde aldrig fundera på vart jag var på väg. Musikaler, shower, kör bakom kända artister, turnéer, TV och i Globen.
Sen blev Linda gravid och inom ett år även ensamstående med sin pojke. Hon tvingades dra ner på tempot, valde bort turnerandet och tog istället enklare företagsjobb i stan så hon hann hem till barnvakten. All fokus låg på försörjning och att få loss tid till hennes son.
• Tiden blev dyrbar och jag hann inte hålla efter kroppen som jag borde, vilket resulterade i att ryggen gick sönder. I många år kämpade jag vidare med enbart fokus på jobb, rehab och min fina son.
Familjen växer
Så småningom träffade Linda, Micke och med honom medföljde även två fina killar. Tillsammans byggde de hus och fick snart ytterligare två barn. Micke jobbade också i musikbranschen men mer mot företag och media. Småbarnslivet rullade på i bonusfamiljen och ryggen blev plötsligt mirakulöst bättre efter andra förlossningen tack vare en kombination av träning, kiropraktik, massage och lite vila. Kraften återvände äntligen.
• Under tiden fick jag ett spännande jobb där jag la ner hela min själ. Jag kände hur jag åter väcktes till liv och lusten till musiken blev som pånyttfödd. Jag skulle sjunga framför några av Sveriges mest meriterade musiker och fick ansvar för casting och koreografi i showen. Allt lät så lovande och jag la ner massor av tid pro-bono för att hjälpa till att få igång produktionen.
Även om produkten blev fantastisk så lyckades inte marknadsföringen och efter en tid började producenten, som jag efter alla år kommit att anse vara min vän, tyvärr bete sig väldigt respektlöst och nedvärderande, fortsätter Linda med sorg i rösten. Till slut blev det hela ohållbart. Hon sa ifrån och från den dagen var hon inte vatten värd, så som hon uppfattade det.
• Vi avslutade vårt samarbete och jag hamnade i ett vakuum. Vart skulle jag nu? Så mycket energi och kraft som jag investerat under fem års tid, så många ägg jag tyvärr lagt i samma korg. Sveket hade krupit in under skinnet och allting kändes meningslöst.
Både Linda och hennes man insåg att de båda behövde se över situationen och ta ut ny riktning i deras liv då även mannen brottades med utmattningsproblem. De behövde perspektiv. De behövde djupdyka i sig själva och hitta lusten igen.
• Vi bokade då en konferensresa. Bara vi två. En helg på Grand Canaria utan barn. Första dagen var allt fokus på honom. Vart befinner han sig? Vad vill han? Hur mår han? Hur funkar det på jobbet? Vänner? Vår relation? Barnen? Vi åkte på sightseeing, låg på stranden, åt god mat men fokus på Micke kvarstod i våra samtalsämnen. Dagen efter var det min tur. Vem är jag idag? Vad vill jag? Vad har jag för styrkor och svagheter? Vad mår jag bra av? Vad fyller på och vad dränerar?
De gled även in på andra ämnen också, tillägger Linda, men de var ändå snabba att återgå till dagens fokus. Detta blev ett mycket givande upplägg. Tredje dagen sammanfattade de och drog slutsatser av allt som framkommit. Sedan tog de ett beslut och satte upp ett mål och gjorde en tidsplan.
• Vi skulle gräva där vi stod och satsa på det vi båda gör bäst; musik. Vi insåg att jag har aldrig varit så bra sångerska som jag är idag och han aldrig varit en så bra producent. Båda är vi entreprenörer i hjärtat så det var bara att dra igång. Det var bara ett hinder, jag var inte 19 längre.
Var hon för gammal?
De googlade men hittade inte en enda artist som slagit igenom som okänd i hennes ålder. Linda ansåg sig verkligen inte lastgammal men i branschens ögon var hon tydligen det. Fast tiderna har förändrats, hela musikbranschen gör nu en helvändning på grund av alla nya plattformar och kanaler som tillkommit.
• Vi bestämde oss för att gå vår egen väg. Slå hål på gamla osynliga barriärer, trotsa jantelagen och bidra till en positiv förändring i samhället. Jag tog min dotters första bokstav och satte före mitt namn och antog artistnamnet ELINDA. Det kändes rätt och grundat och något jag kan stå för. Som att hon leder vägen.
För ett år sedan släpptes första singeln ”Superwoman” och kort efter det kom efterföljaren ”BAM” och sedan har produktionen bara rullat på och hon har även varit på spelningar i New York. Linda anser själv att hon har gjort en magisk resa och nästan helt lyckats släppa Jante och rädslan för vad kollegorna ska tycka. Hon väljer istället att fokusera på de som berättar hur inspirerade de blir när de ser henne satsa så fokuserat på sin dröm, mot alla odds.
• Jag har lärt mig att sluta fråga alla om råd, för oftast vet jag svaret själv. Nu är jag beredd att stå för det som känns rätt för mig. Jag har bara börjat min resa och jag kan omöjligt misslyckas med tanke på allt jag lärt mig på vägen och därmed vunnit, avslutar Linda.