Det började på TikTok, under hashtaggen #quietquitting som trendade när många postade inlägg om hur de såg på sina anställningar. Inläggen handlar om alla de som berättade att de blivit ”tystslutare”. Det är anställda som inte slutar sina jobb och börjar ett nytt jobb eller blir arbetslösa, utan är kvar på sin arbetsplats men de slutar göra det lilla extra. Här delar jag, Nina Jansdotter, karriärcoach och beteendevetare med mig av några tankar.
Den som smygslutar gör precis det som krävs, varken mer eller mindre. De jobbar sällan över, de läser inte mail på sin fritid som de ofta gjorde tidigare och ej heller är de speciellt engagerade i sitt jobb längre. De är där - men annat är viktigare än att sträva uppåt.
Varför har det blivit så?
Det finns många anledningar. En är att många anser att de inte får så mycket tillbaka för sin ansträngning. Varken i lönekuvertet eller i annan feedback. De har känsla av att det inte spelar någon större roll om de ger järnet eller ej. En del har känt sig utnyttjade tidigare och är trötta på det. Nu är balans i livet och intressen utanför arbetet något som de inte vill ge avkall på. En del vande sig vid att jobba friare hemifrån under pandemin och vill inte in i det vanliga ekorrhjulet igen, vilket är en annan orsak till detta nya beteende.
En annan förklaring kan vara att de yngre generationerna är mer individualistiska än tidigare generationer och inte är lika präglade av att ”ställa upp för laget”. De sätter i högre grad sig själva i första rummet och är mer otåliga med att jobb ska ge dem mer än de anser att de får och därför kan de ge upp snabbare än de som var mer långsiktiga vad gäller att få utdelning av sitt strävande på jobbet.
Inget coachen rekommenderar
Som karriärcoach är denna strategi inget jag direkt kan rekommendera. Då är det bättre att kommunicera tydligare med din chef eller arbetsgivare. De som är tysta och glider undan riskerar i förlängningen att få sämre löneutveckling och få fortsätta på sina jobb. Det är ofta en bättre väg att berätta för chefen att du inte är nöjd med vad du får tillbaka och att du förklarar tydligare vad du presterar.
En del tyst-slutare har nämligen ibland även varit ”tystpresterare”- det vill säga de har gjort en massa bra saker för företaget som chefen inte har en aning om, för de inte själva har lyft fram det i medarbetarsamtal eller löneförhandlingar eller på möten. Bli bättre att synliggöra ditt resultat är mitt tips då.
Och känner du att inte får gehör för din insats - byt till en arbetsgivare som belönar dig tillräckligt. Alternativt gör din egen grej och starta eget. En sak jag vill tillägga är att här är det skillnad på de som har en anställning och de som är småföretagare. En småföretagare, som till exempel förvisso räknas som anställd i sitt egna AB kan knappast smygsluta – för då märks det direkt i att pengarna som ska tas ut lön väldigt snabbt sinar om man inte anstränger sig för att få in pengar i sitt bolag varje dag.
Att hitta sitt ”why” – varför
Det är ett mänskligt behov av att göra något bra av sin tid på jobbet – och din tid på jorden. Att du känner att du bidrar och hör samman. Att det är meningsfullt att leva och verka. Det benämns ibland som att hitta sitt ”why” – sitt varför gör jag det jag gör. Sök dig därför till sammanhang som ger dig känslan att du är en värdefull pusselbit i det ni skapar tillsammans. Sedan är det ingen lösning i längden att jobba över och slita ut sig. Var smartlat och fokusera på det som ger mest och på en sak i taget är en mer gynnsam strategi.
Och till arbetsgivare som upptäcker att de har en massa quiet qutitters i sitt team vill jag ge följande råd: se dem, bekräfta dem, för dialog med och fånga upp dem igen. Det är dyrt att ha många ombord som inte är med på tåget. Och vilket slöseri med mänskliga resurser!
Exempel på tecken på att någon gör quiet quitting – smygslutat
Som jag tidigare nämnt handlar alltså smygslutande inte om att sluta och byta jobb internt eller externt utan att sluta anstränga sig extra för sin arbetsgivare. Att du bara gör precis så mycket som det står i din arbetsbeskrivning. Varken mer eller mindre. Här ger jag några konkreta exempel på vad det kan innebära i praktiken:
- Du jobbar inte över.
- Du går hem prick när arbetsdagen är slut.
- Du läser och svarar inte på mail eller sms på din fritid.
- Du arbetar inte när du vabbar.
- Du erbjuder dig inte att ta på dig någon annans arbetsuppgifter när någon är sjuk eller har semester.
- Du är på möten, utan att engagera dig mer än nödvändigt.
- Du når de målen som är uppsatta, men inget mer.
- Du bjuder inte på din kreativitet och problemlösningsförmåga i onödan.
- Du strävar inte uppåt efter högre befattningar eller att få jobb med mer ansvar.
- Du tar bara ansvar för precis så mycket som krävs för att få behålla jobbet.
- Du ’visar inte framfötterna’.
- Du är inte speciellt hjälpsam med att hjälpa de som är nya på din arbetsplats.
- Du konkurrerar inte med dina arbetsuppgifter.
- Du löneförhandlar knappt eller engagerar dig i diskussioner om din framtid på medarbetarsamtal.
Coachande frågor
Här passar jag på att tipsa om att en stunds reflektering kan fördjupa ditt lärande om dig själv och andra. Fundera över följande frågeställningar:
Vad tänker du när du läser denna lista?
Känner du igen dig eller andra på ditt jobb?
Är det något du skulle vilja lägga till?
Vad finns det för positivt respektive negativt med att ha quitting quitting som strategi, och agera som punkterna ovan på sitt jobb?
Och om du är ledare:
Vad får du för tankar?
Vilka tecken ser du när någon smygslutar?
Hur kunde du agerat annorlunda för att någon inte ska börja med denna typ av beteende på jobbet?
Vad finns det för tänkbara kortsiktiga och långsiktiga effekter för organisationen om många i teamet smygslutar engagera sig?
Vad behöver du utveckla hos dig själv och ditt ledarskap för att minska risken för att det ska finnas smygslutare i ditt team?
Varför talar många inte klarspråk hellre än undanglidande?
En del är rädda för vad som ska hända om de säger att de inte trivs på sitt jobb. Att de då ska bli uppsagda eller få mindre intressanta uppgifter, eller lägre lön. Men det blir lite en paradox för att det kan ändå bli så att de i förlängningen riskerar att bli av med jobbet när de engagerar sig mindre - och inte håller sig framme. Hos oss människor och våra val finns det inte alltid logik på alla plan. Eller rättare sagt. Det är ofta ologiskt.
Ibland blir jag förvånad när jag pratar med quitters om de har haft något snack med sin chef innan de lade av. Flera svarar att de aldrig någonsin egentligen sagt det. Några menar att det ska väl inte berövas. Att det är chefens ansvar att förstå att de ville mer.
Chefen är ju ingen tankeläsare. Mycket missnöje kan avhjälpas med kommunikation. Men någon behöver ta steget och ta bladet från munnen. Det är både den anställdes och chefens ansvar, anser jag.
Ibland smiter båda parter undan - och då blir det inte en bra jobbrelation som känns win-win.
Quiet firening
Det finns ett annan fenomen också och det är quiet firening - tyst avskedande. Det kan hänga ihop med att chefen har uppfattat att du inte riktigt är där längre och därför har börjat räknat bort dig från ditt team hen vill ha med sig framöver. En sak som till exempel kan hända då att du får trista och oinspierande arbetsuppgifter, i hopp om att du ska sluta självmant eller att chefen ska komma på något annat sätt att bli av med dig.
Du har bara inte fått uppsägningsbeskedet än - men det kommer att komma förr eller senare. Eller så blir du fast där du är och varken chefen eller du vill vara där och det gagnar ingen i längden. Framför allt inte du själv. Kanske är det bästa som kunde hända dig var om du fick en puff att lämna den arbetsplats som du ändå mentalt har lämnat. Även om det ofta inte känns så direkt när du får beskedet.
Några tecken på att du kan vara utsatt för quiet firing:
- Du får inte löneökning
- Du får inte förslag på befodran eller ökat ansvar
- Du kan få en degradering i titel
- Du får inte inbjudan till alla möten – både formella och informella
- Du får inte konkret feedback
- Du har känslan av att chefen inte ser dig eller lyssnar på dig
- Du får för dig fel eller ointressanta arbetsuppgifter
- Du får inte utvecklingsplaner på medarbetarsamtalet
- Chefen har ett undvikande beteende – vilket även kan smitta av sig på de du arbetar med
- Dina idéer får inget gehör
- Du får ingen eller ringa vidareutbildning, varken internt eller externt
- Du blir inte vald att vara med i olika framtidsprojekt
Om mig
Jag, Nina Jansdotter är beteendevetare och karriärcoach och jag föreläser gärna på temat quiet quitting eller quiet firing, Är du chef kan du även anlita mig för att utveckla ditt ledarskap.
Du når mig på nina (@) ninajansdotter.com