Nu släpper Jenny Dahlberg boken Högsta vinsten på förlaget Lind & Co. Här berättar hon om bokens tema, sitt jobb som författare och spökskrivare och om varför skrivandet är viktigt för henne i hennes liv.

Jenny Dahlberg är en kvinna som närmar sig 50. Hondebuterade för 20 år sedan på Bokförlaget Forum med den självbiografiska boken ”Tjock!”

- Jag har gett ut, det är inte många till antalet men jag måste ändå räkna,  tre böcker och Högsta vinsten blir min fjärde, och min andra fiktiva roman. 

Högsta vinsten handlar om lycka. Att lyckan sitter i pengar. Eller vänta nu? Gör den det? Personligen anser Jenny att pengar bara är en förbannelse. Pengar ställer många gånger bara till det, snarare än att ”ställa nytta”.

- 2021 vann jag högsta vinsten och tror ni jag köpte allt på att-ha-och-att-önska-listan? Svar nej. För HÖGSTA VINSTEN var inte pengar … det var något helt annat, säger Jenny.

Budskapet - lycka handlar inte om hur mycket pengar du har på ditt bankkonto eller i din kappsäck. Lycka handlar om livskvalitet, kärlek och att må bra, tillägger hon.

Idén till Högsta vinsten fick Jenny 2009 när hon gick en kurs i filmmanusförfattande. Sen har idén bara legat och grott. Hösten 2018 skrev hon romanens första 16 sidor utifrån ett synopsis som författarcoachen Pia Lerigon hjälpt henne med idéer till.

- Och i oktober samma år mejlade jag till Lind & Co dessa ynka 16 sidor och ett synopsis på inte ens 10 A4. Jag blev antagen i november. Samma år alltså. Trots att romanen inte ens var skriven.

Sedan förklarar Jenny att hon fick skrivarhäfta. Kanske på grund av att hon faktiskt blev antagen utan att ens ha ett skrivet manus. Det blev prestationsångest utan dess like. Så. Det tog tid. Våren 2020 var manuset någorlunda klart. Men sen dröjde det fram till nu, sommaren 2023 innan boken finns ute.

- ”Jag är snabb men det tar tid!” Det uttrycket myntades av min bonusdotter Emma när jag levde tillsammans med hennes pappa för några år sedan! Vi alla använder det uttrycket än i dag! 

Just nu skriver Jenny egentligen ingenting eftersom hon var med om en traumatisk händelse i höstas. Hennes sambo sedan ett år tillbaka, Maria Ljungmark, valde att begå självmord.

- När jag och Maria blev tillsammans sa hon till mig: ”Jenny, att du och jag blev skitkära i varandra och vill leva resten av våra liv tillsammans kommer få konsekvenser”.

Nu blev den värsta konsekvensen döden. Jenny och Maria påbörjade en bok tillsammans. Maria ville den skulle heta just ”Konsekvenser”. Boken handlar om alla dessa konsekvenser bara för att Maria och Jenny, två kvinnor, blev kära i varandra och ville leva tillsammans.

- Marias mamma bröt kontakten med Maria när Maria åkte hem till henne på lunch, två veckor efter att jag och Maria flyttat ihop: ”Hennes ögon blev helt svarta när jag berättade om oss”. 

Nu kommer Jenny att ensam skriva klart den boken. Sedan Jenny hittade Maria död i deras gemensamma hem har hon skrivit. Små korta meningar. Ibland bara ett fåtal ord. Men hon har skrivit något litet varje dag. Allt detta kommer hon att sammanställa så det blir ett läsbart manus.

- Jag skulle kunna säga redan nu att boken är klar. För det är den. Om än bara i mitt eget huvud. ”Jag är snabb men det tar tid!” 

Boken ”Konsekvenser” är viktig av flera anledningar, menar Jenny.  Först och främst för hennes älskade Marias skull, för upprättelse och för att Jenny vet att boken och dess konsekvenser som deras kärleksrelation föranledde var viktig för henne.

- Och för att jag hoppas och tror att vår sorgliga kärlekssaga kanske kan hjälpa någon annan som sitter i en liknande sits. Homofobisk familj eller bara homofobiska vänner, släktingar och bekanta. Om jag med vår berättelse kan få upp ögonen på det jag inte kallar okunskap utan snarare idioti, ja då har kämpande varit värt det! 

Att skriva ger henne mening

Skriva är Jennys kall. Skrivandet är det som får henne att vilja leva. Så har hon känt i många, många år. Som texten på hennes vänsterarm säger. Hon är dessutom vänsterhänt.

- Jag skulle dö om jag förbjöds att skriva. Om någon satte skrivkavle på mig skulle inte livet vara värt att leva! Det kan låta mörkt, men det är så jag känner. 

Jobbet som författare och spökskrivare passar Jenny, som den ensamvarg hon faktiskt är, även om andra inte kan tro det om henne, poängterar hon. Men Jenny har i väldigt många år lidit av psykisk ohälsa och den enda livlinan hon haft är: Pennan. Orden. Meningarna. Det bästa med att vara författare och spökskrivare är friheten, fortsätter hon.  Detta med att kunna styra sin arbetstid och som arbetsort, ja till och med sitt arbetsland.

- Nu har jag inte jobbat många knop på väldigt länge och jag kommer nog aldrig någonsin komma tillbaka med full styrka. Men. Det gör ingenting. Jag kommer ändå alltid att skriva så länge jag lever! Och såklart det viktigaste: att hjälpa andra med deras böcker och texter. 

Nina Jansdotter
Webbpedagog