En viktig fråga, som jag får allt oftare numera är om det är okej att säga att man inte trivs, och till och med tänker på att säga upp sig, även om man har det som många eftertraktar: ett fast jobb. Som en del anser är ett riktig bra jobb, om du borde trivas med.

Först skulle jag vilja be dig tänka dig en skala från ett - tio, där ett är "jag trivs inte alls, det är det sämsta tänkbara jobbet för just mig" och tio är ditt "absoluta drömjobb". Fem blir någonstans så där svenskt "lagom", det vill säga att du varken trivs eller vantrivs.

För mig är det naturligt att vilja sträva efter tio, och i de fallen någon hamnar under fem, vill jag poängtera att det inte är bra, varken fysiskt eller psykiskt, att vantrivas på jobbet eller i livet i största allmänhet. Det är ju heller inte bra för ditt självförtroende om du känner dig "ineffektiv" på ditt jobb.

Tänk att det inte handlade om dig utan om någon vän som du brydde dig mycket om. Vad skulle dina råd vara i den situationen? Ibland kan det vara nyttigt att gå ut ur sin egen roll en stund för att få lite större perspektiv på situationen.

Vet du vad du skulle vilja göra? Vad har du för drömmar och visioner? När vi vet vad vi vill så är det lättare att ta steget och hoppa av tåget.

Ska man säga upp sig eller stanna kvar och vantrivas? Det är ju bara du som kan bestämma hur det blir. Men jag vet att det är möjligt att skapa sig det liv som man vill ha även om "det är svåra tider" om man har mod och tålamod och är villig att ta små steg i taget.