Av Maria Bouroncle

Fotograf: Kristina W Smith.

Att flytta över Atlanten och byta karriär mitt i livet

Det var många som ruskade på huvudet. Jag hade ju allt! En stöttande chef, inspirerande kollegor, utmanande arbetsuppgifter, tjusig titel och goda framtidsutsikter. Sedan 17 år tillbaka levde jag ett gott liv i Washington DC bland stadens intellektuella som fast anställd på IDB, the Inter-american Development Bank. Jag stormtrivdes men valde ändå att byta min trygga tillvaro i USAs huvudstad mot en osäker författartillvaro i Sverige, ett land jag inte bott i på över 25 år. Varför?

Det började med ett telefonsamtal sommaren 1999. Min dotter hade just fyllt fyra månader och jag var mammaledig från mitt arbete på Nordiska Investeringsbanken i Helsingfors.

"Visste du att moster Ingeborg dränkte sina tre barn?" frågade min kusin när jag lyfte på luren.

Min kusin arbetade på Borås lasarett och en patient hade just berättat för henne om den tragiska händelsen som utspelades i byn Vesene i Västergötland en kall påskdag 1929. Min kusin och jag hade ingen aning om att Ingeborg hade varit gift. Vi hade ingen aning om att hon hade haft tre barn. Ingen i vår familj hade någonsin nämnt Tors, Efraims och Lucias namn.

Ingeborg var min mammas moster. När jag var liten besökte vi henne på en rad olika sjukinrättningar runtom i Sverige. Jag minns en lätt överviktig tant i rutig klänning och stråhatt. Hon dog 1978 när jag var 13 år.

Som nybliven mamma förmådde jag inte ta till mig historien om Ingeborg. Först tio år senare frågade jag min mamma om vad som hände den där kalla påskdagen 1929. Ytterligare fem år senare började jag gräva i arkiven. Jag läste polisförhör och sjukjournaler och jag reste Sverige runt i Ingeborgs fotspår. Jag blev så tagen av hennes öde att jag var tvungen att få ned berättelsen på papper.

Som internationell ekonom var jag van att skriva rapporter och ett år senare hade jag fått ihop ett första utkast. Men min första läsare, en före detta redaktör på Bonniers, blev inte särskilt imponerad. Jag fick rådet att börja om. Och kanske borde jag studera kreativt skrivande? Ekonomiska rapporter och romaner är ju inte riktigt samma sak.

105 högskolepoäng senare skickade jag in sjätte versionen till ett tiotal förlag och i december 2018 publicerade Saga Egmont min bok "Det kom för mig i en hast: Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson".

Min nyfikenhet och önskan om att förbättra världen drev mig att söka arbete på FN och flytta till Köpenhamn hösten 1994. När jag 25 år senare valde att flytta tillbaka till min hemstad Göteborg för att bli författare på heltid, var det för att min längtan att uppsöka mina rötter hade blivit för stark.